Historik

 

 

 

 

 

 

 

Allmänt

 

Jakt har bedrivits av människosläktet sedan urminnes tider. Behovet var tidigare att skaffa mat för familjens överlevnad, och då betydde självfallet köttet från en stor älg rätt mycket för hushållet. Numera betraktas dock jakten av oss svenskar mera som ett fritidsnöje, även om det samtidigt kan tillföra jägaren ett visst köttillskott. Jakt på vissa djurarter är emellertid nödvändig för att hålla vilt-stammarna på en acceptabel nivå. Och för genuina jämtlänningar finns nog bara en jaktform som är värd namnet jakt, som ger spänning och några kilon i frysboxen - och det är ÄLGJAKT !

 

 

Jaktlag bildades

 

Från att man tidigare jagat enskilt och i små grupper började man på 1920-talet organisera älgjakten för att bli mer effektiv. Första jaktlaget i Överbodarna samlade jägare från Gevåg, Pålgård och från andra sidan länsgränsen, nämligen Stensjö och Fjärdingen. Nedan visas ett foto från 1928.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fr. v. Bror Danielsson, Pålgård, Daniel Persson, Erik Westin, Gunnar Halén, Johan Dahlén, Andor Edström, Stensjö, Per Nylander, Fjärdingen, Ivar Halén, och Erik Olov Nylander, Fjärdingen.

Foto: Johan Westin

 

Många jaktlag tillkom sedan under perioden 1935 - 45 genom att man fick tillgång till både privat och bolagsskog. Sålunda bildades Jonas Persson-laget ( numera Nydammets lag ), Erik Forsgårds-laget( numera Ernst Lindholms lag ) Ur J. Persson-lagets mark bildade bröderna Graaf och Åke Hoflin-Svensson ett eget jaktlag på 1980-talet med jägare från Mellan- och Sydsverige.

 

 

Överbodarnas jaktlag övergick på 1940-talet till ett s k Jaktvårdsområde och kom att förfoga över ca 4500 ha. Regler för hur jakten skulle bedrivas infördes och olika krav uppställdes för jägarna.

 

Skogsfaktor Olle Modin blev lagets förste jaktledare efter nybildningen.

 

Jan Modin blev sedan jaktledare och efterträddes av Håkan Halén. Även Olle Dahlén har fungerat som jaktledare. Senare blev benämningen på området "Överbodarnas Viltvårdsområde".

 

Funktionen som ordinarie jaktledare har från och med år 2008 övertagits av Mikael Modin.

 

 

Älgtillgång

 

I början av 1900-talet var älgstammen ganska liten, men växte stadigt från 1920 -1930, och tog ett explosionsartat uttryck på 1970-talet. Orsaken till ökningen berodde på olika saker. Kalvskytte infördes i början av 1970-talet, vilket medförde att andelen vuxna djur i populationen ökade. Vidare var de stora rovdjuren på tillbakagång och boskapen slutade beta på skogsmark. Skogsbruket ändrade sina avverkningsmetoder, varvid stora kalhyggen bjöd älgarna på stor mängd föda.

 

Från att ha haft en låg avskjutning per 1000

ha under 50-60 talet, ökade älgtillgången markant under

1976 och framåt, vilket framgår av skissen till höger. På

samma sätt var situationen för Överbodarna och övriga

jaktlag i Ragunda. Hittills hade tilldelningen legat på 1-2

älgar per 1000 ha, men mot 1980-talet ökade kvoten från

länsstyrelsen upp till 6 - 8 älgar per 1000 ha. Generellt

sett ligger avskjutningen cirka 3 år efter älgstam -

mens förändringar, och därför hängde inte jägarna med

att öka avskjutningen i samma takt som stammen ökade,

vilket gav älgarna ett "försprång". Topp för Överbodarna

inträffade 1981, då man fällde 25 älgar. Tilldelningen

därefter har legat upp mot 8-10 älgar per 1000 ha.

 

 

Älgjaktens utveckling

 

Under 1900-talets första hälft fick älgjägarna slita ont för att få sitt älgkött. Då fanns minimalt med skogsbilvägar, och man fick gå långa sträckor för att komma till sina pass. När älgen var skjuten fick man grovstycka den och hänga upp köttstyckena på en ihopspikad ställning ute i skogen. Sedan då det var dags att hämta köttet fick man också kämpa hårt för att över stock och sten forsla hem de tunga köttbördorna.

 

Men när vägnätet byggdes ut under andra hälften av 1900-talet, blev förhållandena betydligt bättre. Med långa rep drog manskapet fram älgkroppen till närmaste kördugliga väg, och när man fick tillgång till traktor, blev transportarbetet självfallet mindre personalkrävande.

 

 

 

 

 

 

 

Traktorn underlättade transporten, 4-hjulingen blev mer användbar, men med järnhästen klarar man det mesta

 

Efter hand som älgtillgången ökade fick man också skaffa bättre utrustning, för att kunna ta väl hand om köttet. Överbodarna byggde år 1990 en egen slakteribyggnad med telfer, bandsåg, köttkvarn och belysning samt försåg även anläggningen med ett elverk samt ett kylutrymme.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guldälgar: Håkan Halén, t v 2001, 311,2 poäng Olle Dahlén, t h 1980, 326 poäng

 

Den sociala biten

 

För att sammanhållningen i laget skulle vara den bästa, prioriterade man högt den sociala delen. Därför har man gemensam jägarmiddag kvällen före septemberjaktens start. Vidare försöker man vara ledig första torsdagen samma jaktvecka, och på eftermiddan den dagen bjuder man in familjemedlemmar till en grillfest med förlustelse, musik och allsång.

 

 

 

 

 

 

Slakthuset dukat förmiddag Goda jakthistorier gör stämmningen uppsluppen

 

Överbodarna bjuder också på trevlig musikunderhållning

 

Här spelar Rudi Michalski, Gösta Moberg och Anders Lindkvist i slakthuset

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jaktgäster

 

Under 1950-talet fanns rätt många jaktlag i Ragunda. Krögaren på Hotell Vildhussen, Grűnewald , kom då på idén att locka hit utländska jaktgäster, vilka skulle få jaga älg i olika jaktlag. Detta hoppades han skulle bli ett lyft för turistnäringen, men också att jaktlagen skulle få ett ekonomiskt tillskott, eftersom gästerna inte gjorde anspråk på kött, utan endast var intresserade av upplevelser och troféer. Det var i första hand tyska jägare, som kom, och Överbodarna förklarade sig villig ta emot två av dessa jägare, eftersom några i laget kunde prata tyska. Både tyska, schweiziska och japanska gästjägare deltog i älgjakten under 60- och 70-talet.

 

Bland de tyska jaktgäster, som kom att mera permanent tillhöra Överbyssan var Heinrich Wrage-Brors, 1970 - 88, Heino Petersen 1974 - fortfarande, Werner Schild 1982 - 2001, samt konstnären Rudolf Michalski 1982 - fortfarande. Dessa blev personliga vänner till många lagmedlemmar med relationer även utanför själva jakten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Konstnär Rudolf Michalski Skisser av älgar ( R. Michalski )

 

 

Rudolf Michalski är en berömd djur- och landskapsmålare, som bl a deltagit i utställningar i Sverige, och som även förärats Tyska jägarförbundets kulturpris 1998. Bilderna på artikelns första sida i vinjetten har han framställt. Michalski gick i lära hos den store tyske viltmålaren Fritz Laube, som är av samma klass som vår svenska Bruno Liljefors. Fritz Laube var genom Michalski intresserad av Överbodarnas jaktlag och dess natur, och därför besökte han oss under en jaktvecka år 1991. Den store konstnären var mäkta imponerad av besöket. Fritz Laube avled 1993.

 

Genom att de tyska jaktgästerna också skrivit artiklar om älgjakten i Jämtland med sköna naturbilder i de stora jakttidningarna "die Pirsch" och "Wilt und Hund", vill jag påstå, att Överbodarna är det svenska jaktlag, som blivit mest omnämnt i Tyskland.

 

 

Gevåg 2008-06-27 - - Karl-Eric Hoflin ( + några foton av Heino Petersen )

Schweden-Jäger Karl-Eric Hoflin

( målat av Rudolf Michalski )

Överbodarnas Jaktlag